Kylslaget...

... och storslaget! Är det inte fantastiskt hur vackert det är ute nu för tillfället? Jag minns inte när vi hade en vinter som varade längre än 7 dagar senast. Magnifikt att se naturen i denna skrud. Så här ser det ut när jag tittar ut genom mitt köksfönster. Jag är dessvärre en människa som alltid kollar på mina tåspetsar när jag är ute och promenerar. Lägg därmed till att jag inte pendlar med armarna. Varför jag utvecklat denna besynnerliga gångstil vet jag inte, kanske är det därför att jag är så rädd för att halka, men när jag promenerade hem ifrån jobbet idag så tvingade jag mig att lyfta upp blicken, jag vill inte missa en enda dag. (Pendlingen av armarna var igång för annars gick det ju inte att hålla värmen, det var ju trots allt -14 grader.)