A long time ago...

...så var det Flobyscrappen! Men inte förrän idag tog jag tillfället i akt och fotograferade mina layouter. Här kommer den första!

Be aware!

Jag fullkomligt älskar årets julkalender. Familjen Rantanen är helt underbara. Superlativen haglar, MEN... akta er för att spela Gyllene Knorren på bolibompawebbens spelsida. Spelet är vansinnigt beroendeframkallande. Stora A är supernöjd med att sitta bredvid mamma när hon spelar. Det är hans stora fröjd här i livet. Lite skev kvalitetstid om du frågar mig, men spelet är ju sååå BRA!

Smuts!

Vårat hus är alltid så dammigt så här års. Det är eldandet i kaminerna som gör att huset sakta, sakta täcks av ett fint, vitt damm. Jag skulle kunna städa jämt, vilket jag inte gör, men jag skulle kunna. Om jag ville alltså...

När vi bodde på hotell i Göteborg för några helger sedan så tyckte min make att man kunde jämnställa mig med roomservice, men då tycker jag att han är vaktmästeriet, så vem sköter städningnen egentligen. Nu råder status quo!

Måndag gör jag ingenting!

Men på tisdag går jag till jobbet. 2 snabba dagar denna veckan sedan firar vi nyår!

Den enes död...

Våran hemtelefon startade en slags begränsning, av telefonlängd och även censurering av vad som sades, under december månad. Samtal längre än 45 minuter var omöjliga då telefonens batteri lade av och under senare delen av månaden så var även samtal längre än 5 minuter omöjligt då volymen försvann. Bra för telefonräkningarna men ett elände för familjen! Under granen hade tomten förbarmat sig över den stackars familjen. En ny, bättre, telefon låg där!!!

Så långt allt bra... tills en dag... då mammans mobiltelefon vägrade acceptera att man tryckte på "grön lur". En mycket viktig och central funktion på en telefon. Så nu ligger den på posten på väg till service. Får de hur lång tid det tar i mellandagarna. Men bästa Johanna och Renate hade var sin telefon att låna ut. Det blev Johannas då hon bor två hus bort. Ingen radioskugga här inte!

Sportamore

Jag beställde en Stiga snowracer till Stora A. Den skulle liggas under granen så när jag beställde den onsdagen efter 3:e advent så höll jag tummarna för att den skulle komma före jul. Dagen efter fick jag ett sms att den låg hos vårat schenker ombud (ica i detta fallet). Det tog inte ens 30 timmar. Bra jobbat Sportamore.se! Fri frakt och fri retur har de också...

Den är mycket bra, tro mig! Hela familjen har turats om att åka stjärtlapp och bob under förmiddagen. Röda härliga kinder och glada skratt.

Morgonstund...

Det fick bli en kort löprunda tidigt i morses för att få igång systemet igen... Det är märkligt att man ska falla i samma fällor år efter år! Tur att jag har börjat motionera lite smått för det hjälpte till när magen skulle börja jobba för att orka med att bearbeta allt som den fått smaka på i helgen (eller ja... hela december då...mycket kalas är det!)

Behöver jag förklara mig?

Nytt!

Jag har precis gjort färdigt ett kort till en liten tjej som föddes i november. Pappan till lilla Meya är en inbiten Leksing (precis som fadern till mina barn) och som Leksing kan man behöva all uppmuntran man kan få... så välkommen till jorden lilla Meya!

Ni som känner mig blir säkert förvånade över att det förekommer ett stämplat motiv på kortet. Det är en stämpel jag fått låna av Åsa och den är riktigt cool!

Brrr!

Det finns alltid någon som har det liiite kallare än hemma hos oss. Startade hemifrån ett -15 grader kallt samhälle för att styra kosan till min farmor och farfar... som hade -22 grader. Då kändes det nästan varmt när jag kom hem igen!

Handen på hjärtat...

...visst ligger det något i detta?!

Slut!

Maken åkte in till stan idag för att köpa en gran... bara ett problem... de var slut!

Vad göra? Make och son trotsar oplogade vägar för att åka till vårat lilla hygge i skogen för att skotta fram något som kan likna en gran. Får se om de kommer loss ur snön eller om jag och Lilla E får tillbringa julen ensamma i stugan medan far och son sitter i bilen.

Spaning på stan!

Vi var i Göteborg i helgen. Besökte Liseberg, Haga, Kronhusbodarna och gjorde vårat bästa för att inte ramla och bryta benen. Maken sade åt oss att inte ta emot oss med händerna när/om vi skulle ramla. "Är inte det en reflex?", undrade jag. "Det är bäst du låter bli den reflexen om du vill undvika benbrott", sade min make Doktorn! (Jag tror ÄNDÅ att det är en reflex som man inte kan betvinga, men ramlar man på en isfläck brukar det ju som regel gå så fort att man rätt som det är sitter på gatan och undrar vad f-n som hände!)

Stora A ville bara gå tillbaka till hotellrummet och äta is. Han vill bo på hotell hela livet! Jag tycker att min familj bor på hotell, jämt, med ständig room-service, så jag tycker inte att de borde märkt någon skillnad! Möjligen är frukostbuffén här hemma lite magrare...

Men inte ett besök i en storstad utan kändisar! Passerade Ole Dolyckan inne på Nordstan. Stort!!! När jag var liten var jag livrädd för Ted Åström, men inte nu längre... Jag har blivit stor!