C.A.S.E.

Igår var det dags för en träff i Kättilstorp igen. Alltid lika roligt, avslappnat och genomtrevligt! Som en enda stor, härlig italiensk familj sitter man runt ett bord och pladdrar, provar de andras grejer bara njuter av tillvaron. Utomhus visade mätaren på -17 grader men inne var stämningen varm och mysig. Kolla in den här och spana sedan in min... Ibland så blir det en c.a.s.e. även om man hade tänkt att ändra den liiite!

Äntligen mat!

Vaknade på onsdag morgon och var helt under isen. Sovit dåligt, täppt och feberkänsla. Att inte få ligga kvar och ta igen sig inför kvällens arbete är en kraftansträngning utan dess like! Hade jag inte haft mina underbara busfrön så hade jag icke klivit ur sängen. Jag tror nog att mat är bästa bränslet så jag köpte kycklingfilé som jag åt här hemma, och festade till det med en burk makrill i tomatsås på jobbrasten (förutom mina pulver, de följer fortfarande med). Sista arbetsdagen denna veckan - sedan är det helg och scrapträff!

Scrapträff!

Kolla in det här. Jag är sugen och vill vill vill vill vill åka.

Snögubbeborg i Sälen?

Nix, det är våran igloo! Vi skulle göra en försvarsmur under jullovet, ifall vi skulle ha snöbollskrig, men det urartade och blev en igloo i stället. Perfekt för en eftermiddagsfika i all sällsamhet (ja, inte för mig som bantar givetvis, men visst har jag fikat där i mitt "gamla liv"). På bilden så ser man faderns ben sticka fram när de smarrade på Tom & Jerry kex och festis, det är inte tal om att hyra ut ett rum som de gör i Jukkasjärvi, men till nästa år kan man lägga en beställning om det blir vinter även då. Den observante har säkert noterat att det finns en liten is för den som tycker att skridskor berikar livet. Till den katergorin tillhör inte jag. Ett jäkla påfund! Men pappan i familjen är ju Leksing och nu för tiden hör man även Stora A skandera "Leksand!" i tid och otid. Han har ingen koll på vad det innebär, han skulle lika gärna brista ut i "Sverige/hv71/Brynäs", ja ni förstår. Men hjärntvätten är i full gång!

Jag ska nog försöka få honom att ropa Scrapping! i stället...

Igår var världens underbaraste Janna och hennes man här, alltid lika trevligt och framför allt ROLIGT, men är det inte konstigt att snögubbens näsa alltid "råkat" halka ner till sydligare regioner på den stackars gubben efter dessa besök?
Inte har vi haft tögrader på länge så det beror ju inte på plötsliga väderomslag...

Oj, ett alster!

Helt otroligt kreativt av mig? Nja, i mitt nya liv där det inte ska ätas godsaker i soffan (hela kvällarna) så får man helt enkelt söka sig tröst på annat håll. Fördelen med att man kör pulver är att man inte behöver fundera på vad man "kan äta", så då behöver man inte rådbråka sin utmattade hjärna med de tankarna, för man ska ju inte äta! Som vanligt så är bildkvaliteten urusel, så ni får försöka se den framför er på era inre monitorer. Och visst är det lite october afternoon man skymtar på layouten! Ljuvligt värre.

Nya friska tag!

Ja nu är det dags igen! Sedan mitt förra besök på viktväktarna så har de hunnit med att ändra poängsystem till något "nytt" som de kallar för propoints. Jag har inte läst in mig på detta nya sätt att värdera livsmedel utan jag kör en rivstartsvecka med att dricka pulver!
Det är säkert många som hört mig hålla brandtal emot pulver (i alla dess former) under årens lopp, men jag är inte sämre än att jag ändrar mig. Det ska faktiskt bli skönt att slippa tänka på mat!
De sista veckorna har jag ätit och ätit och ätit och... ja ni förstår! Jag måste vara nära släkt med hundar som glupar i sig allt i enorma mängder (förutom att jag bestämt skulle dra gränsen vid att inmundiga avföring) och fiskar (som ju tydligen ska kunna äta ihjäl sig). Så nu kör jag! Beach 2010 here I come...

Idre fjäll!

Nu är vi hemkomna ifrån våran skidsemester på Idre fjäll. Det var vårat andra besök i Idre och vi är så nöjda. Det är helt fantastiskt med backarna på alla sidor av berget, mängder av skidspår och framför allt deras barnaktiviteter. Dagen tar inte slut bara för att backen stänger och after skin tar vid utan man kan bada, bowla, gå till sporthallen, höra Aske (deras maskot) läsa en saga eller besöka hans födelsedagskalas. Leka på lekplatserna, åka pulka, ta en skotertur eller varför inte rida?
Ja, listan kan göras lång och vi har inte gjort mer än en bråkdel. Eftersom Stora A. längtade efter Aske hela veckan så var glädjen stor när han på torsdagen fick gå på Askes födelsedagskalas som var föräldrafritt. En timme med lek och sång - och så kom GB-clownen med glass! Mamman och pappan satt på caféet bredvid med var sin stärkande dryck.
Vi hade sådan tur med vädret! När vi lämnade hemmet så hade kylan legat på mer än -10 grader under två veckors tid. Under färden upp så var det -31 på kallaste stället 0ch vi var väldigt inställda på att få tillbringa mesta tiden inne i stugan, men icke! Strålande sol och den kallaste morgonen var det -5 grader på toppen innan solen tittade fram. Helt perfekt!
Och hur gick det med min skidåkning då? Ja, den är väl varken bättre eller sämre än tidigare. Det vill säga inte så bra. Jag är för rädd helt enkelt...

Sjuk och eländig

Lilltjejen vaknade med hög feber, blanka ögon och väldigt röda kinder. Som mest visade tempen 39.9 grader. Men 1-års kalaset gick av stapeln som planerat. Förberedelserna rullade på som mest intensivt när Lilla E sov på förmiddagen (ja, hon gjorde inte så mycket mer än att sova) och när hon väl var vaken så ville hon INTE vara på golvet. Hennes absoluta favoritplats för övrigt. Då var det bra att plocka fram selen och bära lillan med båda händerna fria. Det fick bli en suddig bild på Lilla E för de övriga bilderna var jag med på. Ingen trevlig syn är jag rädd för. På vissa bilder är jag så obeskrivligt lik min mamma...

Boktips!

Under året 2009 blev jag introducerad i en mycket trevlig läsning, de fem böckerna om familjen runt restaurangen La Stella i Östersund av Ewa Swedenmark och Annica Wennström. Bokserien börjar med relationen mellan Mario och Liselotte och de övriga böckerna Vinbär och vemod, Hallon och hat 0ch Lingon och Lingon och lust. Förutom att de är väldigt bra och skrivan på ett sådant sätt att de "läser sig självt" så är det också invävt recept i boken som har en betydande del i handlingen.

Dubbelt upp med andra ord!

Läs den här!!!

Nu har jag (tyvärr) läst färdigt en bok som gäckat min nattsömn under en veckas tid. Kerstin Thorvalls självbiografiska trilogi. Första boken, När de skjuter arbetare, handlar om hennes Hilma, en norrländs skogshuggardotter som blir inlurad i ett äktenskap med den manodepressive läroverksadjunkten, Sigfrid. Ett förhållande som med denna tidens regler faktiskt är belagt med äktenskapsförbud! Men Hilma är strängt religiös och även om hon erbjuds att bryta äktenskapet så kan hon inte. Skam och religion hindrar henne. Dottern Signe föds och sedan steriliserar man Hilma!!! I skuggan av oron är del nummer två. Den handlar om Hilmas och Signes liv tillsammans sedan fadern dött i hjärtproblem. Modern har utvecklat en renlighetsmani under äktenskapet, ett sätt att klara av livets balangång med den sjuke Sigfrid. Hon är även ett barn av sin tid och klarar inte av att visa känslor, inte ens för dottern. Men allt hon gör är för dottern som hon älskar mest av alla.

Från Signe till Alberte är del nummer tre. Den handlar om Signe. Hennes liv, yrkesval, make och barn. Det verkar som Signe inte klarat sig från sin faders arv utan hon slits sakta sönder av sin svåra ångest och detta drar med sig äktenskapet med Lars-Ivar.

Frågan är vad jag ska läsa nu. När man läst en bok som varit riktigt riktigt bra så uppstår en slags tomhet när den är färdigläst. En god vän försvann upp i bokhyllan igen.

Scallopedkort

Säga vad man vill men nu har jag provat i alla fall. Ett scallopedkort från Kättilstorpsträffen!

Barndomsvän

Min underbara vän. Dotter till min mors barndomsvän. Vi har känt varandra sedan vi låg i vaggan. En helt fantastisk tjej med stort skratt och stort hjärta. Vi träffas allt för sällan, men det är som om inget vatten runnit under broarna när tråden ska tas upp igen! Nu har ödet gjort så att vi har fått våra barn under 05 och 09 så nu kommer nästa generation...

inte alls stor...

... faktiskt ganska så liten. Så är namnet på denna layot. Jag tycker så gott som jämt att Stora A är så stor! Vilket han förvisso är, sett till kroppen, men ibland ser man honom som han verkligen är. En liten, liten kille på 4 år som behöver sin mamma och pappa som skyddar honom mot världens alla vassa kanter, förklarar och rätar ut alla frågetecken så de blir utropstecken, torkar lilleskutt-tårarna, fångar upp honom när han får raseriutbrott och älskar honom mest av alla.

Titel?

Min man slet som ett djur när han byggde ställning, tvättade och målade huset under 2 intensiva veckor. Han är ett under av effektivitet när han företar sig något! Hans fru sliter som ett djur med att försöka komma på en titel till sin layout om denna händelse. Funderar på "make-over".

Bada

Lilla E älskar att bada! Hon hamra och vevar i vattnet så att nivån i badkaret är betydligt lägre än vid början av badet. Mamman sitter invirad i ett badlakan för att komma någorlunda torrskodd ifrån nöjet. Problemet är att Stora A avskyr att få vatten i ansikte och över huvud. Så nu får Lilla E bada själv... Storebror tar ett lugnare bad på egen hand!

Julbok!

Ytterligare ett sätt att försöka bringa lite ordning på julen är denna bok om december månad. Jag brukar alltid föra anteckningar om allt som föregås i december, men sedan sprids dessa noteringar in i hushållets alla svarta hål.

Här är det alltså tänkt att man ska notera vad Stora A. fick i julklappav sina mor och farföräldrar, sin faster och sina mostrar! Det blev ett fullskrivet blad även i år. Kan man tänka sig...

Även Lilla E´s sida blev fullskrivet. Hon är ju så liten att hon mest är tagen av att det finns så många famnar att bli buren av, barn som stojar och busar och godsaker att smaka på. Hon är faktiskt inte en papper och snöre-tjej!

Skickade och mottagna julkort. Jag brukar slänga alla julkort utom de handgjorda och de med foton på barnen!

Här skriver vi numer upp vad vi gav till våra ättelägg!

Den 24:e december firar vi jul med makens familj och den 25:e firar vi med min familj. Alltså fick även detta en avdelning i boken. Passar på att notera även vad det var för väder! I år blev det ju en fullträff vad gäller vädret.

Vi ger givetvis bort julklappar, vi tar inte bara emot!

Jag och min man får också något under granen. Men i år låg det inget i strumpan! Stora A blev helt ifrån sig på julaftons morgon när han ivrigt plundrade sin strumpa, "hjälpte" Lilla E med hennes strumpa och när turen kom till att tömma våran så var den tom! -"Vi har nog inte varit snälla i år"... Stora A begrundade detta en sekund innan han kom på att det nog stämde. Vi hade inte varit snälla!!! Han blev inte upprörd över det fakto utan han nästan släppte en liten suck av lättnad. Det var SÅ det låg till. Själv så är han ju inget annat än lydig så enligt honom, med en 4-årings logik, så har han inget att bekymra sig för..

Julpost!

I ett anfall av kreativitet mitt i decemberstressen så bestämde jag mig för att ge bort min julkortslåda och "snabbt och lätt" göra en ny med hjälp av våran B.I.A. Jag har lite dekorationsjobb framför mig under december 2010 som ni kan se...

Eftersom jag inte ville knyta banden, en och en, så tvinnade jag dem runt. Det jag inte hade räknat med var att hela asken skulle bli skev...

Kylslaget...

... och storslaget! Är det inte fantastiskt hur vackert det är ute nu för tillfället? Jag minns inte när vi hade en vinter som varade längre än 7 dagar senast. Magnifikt att se naturen i denna skrud. Så här ser det ut när jag tittar ut genom mitt köksfönster. Jag är dessvärre en människa som alltid kollar på mina tåspetsar när jag är ute och promenerar. Lägg därmed till att jag inte pendlar med armarna. Varför jag utvecklat denna besynnerliga gångstil vet jag inte, kanske är det därför att jag är så rädd för att halka, men när jag promenerade hem ifrån jobbet idag så tvingade jag mig att lyfta upp blicken, jag vill inte missa en enda dag. (Pendlingen av armarna var igång för annars gick det ju inte att hålla värmen, det var ju trots allt -14 grader.)

Knepigt!

Då gör jag ett nytt försök med att damma av bloggen. Framför allt min lilla "fru" i Kanada kanske vill veta hur jag har det, eftersom jag är så dålig på att höra av mig så kan det ju kanske vara skönt att få ett livstecken ifrån mig då och då.
Ja, hur har min jul varit då. Jo tack bra! Min man och jag behövde verkligen vila efter höstens "livspussel" så det känns som att vi varit i en dvala större delen av tiden. Till och med barnen har sovit länge på mornarna så vi börjar nog hitta formen så smått. Nu kavlar vi upp ärmarna och ger oss i kast med vårens schema som blir ytterligare lite mer hard-core än hösten. Tur att det ligger någon långhelg och väntar framme i horisonten.
Men har jag scrappat något då? En gång... lite magert kan tyckas men oj så roligt det var. Tack Janna för att du stod ut med allt tjatter och alla svordomar och förlåt för att paradisasken tömdes...