I lördags var jag och Eve bjudna på kalas. Eve är en supergullig tjej som jag blev vän med på gymnasiet för inte alls länge sedan (det KÄNNS inte så i alla fall, även om kalendern hävdar något helt annat. Helt absurt att det knallat iväg till tvåsiffrigt MED RÄNTA!) och flickan vi skulle fira är våran globetrotter Jenny som fyllt år (även hon från gymnasiet och som är helt fantastisk med att ha stått ut med mig i alla år).
Nu är det så att Jenny inte nöjer sig med annat än något personligt och egengjort. Perfekt, tänker ni! Fy f-n vad jobbigt, tänker jag! Ångestframkallande nog att tillverka ett kort att ge bort, och denna månaden har bjudit både på en vykortslåda och nu denna dörrskylt. Ni förstår vad jag har suttit i min lilla, lilla skrubb och vänt och vridit på ideér och papper.
Jag blev nöjd och jag tror att mottagaren blev det också, när hon väl fått loss den från handen då mycket tejp och spets inte gifter sig så bra... Och spetsen sitter heeela vägen runt ramen!
